När jag åkte till denna fotograferingen tänkte jag att det är bäst att dra på mig många lager kläder, för det här kommer att bli kallt! Fingervantar och långkallingar på. Men väl på plats i Borås var det inga som helst problem. Om det var jag som misstagit mig på kylan, eller om det var den mysiga familjen jag träffade vet jag inte. Men att det var tre charmknuttar jag träffade var inget att tveka på!

Grabbarna var hemma på höstlov med sin mor, och hade fullspäckat schema! Det var hockey, innebandy, filmkväll med kompisar, vaccinering. Som om det inte räckte med att bli fotograferade! ;)

På fredag är det dags för lite studiofotografering! Ska bli så roligt! Jag hoppas att jag ska få lov att visa en och annan bild här på bloggen från det sen..

Det finns en tid kvar på fredag, och det är kl 16:30. Så skynda skynda och boka! :)

Vill bara visa dessa fina album som jag precis har lämnat ut till kunder. Varje gång jag får göra en coffetablebook blir jag lycklig, dels för att det är så himla roligt att sätta ihop dom, dels för att det blir en helt annan känsla i en sån bok gentemot ett vanligt album. Vanliga album är jättefina, på alla sätt och vis. Men en coffetablebook lyfter verkligen bilderna!

Eller vad tycker ni?

Det finns nu 2 tider kvar för studiofotografering innan jul, båda kl 11, 6 och 20/11. Bägge datumen är fredagar. Det kommer att komma fler tillfällen, men dock inte innan jul. Men utomhusfotografering går att ordna. Och än är det inte för sent för höstfotografering, då det är fullt av vackra löv på marken. Och jag skulle även gissa på att Molla bokskog är riktigt fin nu! Någon som vet någon mer stans där det är vackert?

Då var det äntligen dags! 6 och 20 november kommer det finnas möjlighet för studiofotografering! Jag kommer då hålla till i Hälsan i Focus lokaler på Parkgatan här i Vårgårda. Tiderna som finns att boka är:

6 november

11:00

14:00

16:30

20 november

11:00

14:00

16:30

Lila tider = bokade

Kanske ett bra tillfälle att fixa julklappar?

Lite nervösare än vanligt, åkte jag i veckan iväg på en fotografering. Inte för att jag egentligen var nervös för fotograferingen. För även om det var ett tag sen sist, så var det snarare med längtansfull förväntning jag åkte. Men nervositeten var väl snarare att jag skulle lämna bort Majken för första gången! Hon är ju bara 3 veckor gammal, och jag har aldrig varit ifrån henne längre tid än det tar att duscha typ. Hihi, det är märkligt hur fort man knyter band. För fyra veckor sen låg hon i magen, och jag trodde att jag aldrig skulle bli 2-barnsmor, och nu kan jag knappt slita mig ifrån henne.

Men mormor bedyrade att det hade gått bra, så det kanske inte dröjer tills jag lämnar henne igen? ;)

Väl på plats hade jag konstigt lätt att släppa tankarna på dom där hemma. I 1,5 h tänkte jag knappt en gång på dom, utan njöt helt av att vara med dessa 2 töser istället. Alice 2,5 och Hulda 10 månader. Kallt var det, men jag är inte säker på att Alice hann att känna det dom 10 sekunder som hon var still. Det är inte lätt att stå still när man har så mycket spring och studs i benen! :)

Hulda, som är riktigt lika rörlig än, kände nog av kylan mer. Men klagade inte, även om det nog var märkligt att mamma tog av henne kläder istället för att ta på... ;)

Trots att livet flyter på i ett rasande tempo, så bloggar jag inte alls. Eller är det kanske just därför?

Kameran är framme minst ett par gånger per dag, och fångar den vardag vi nu försöker skapa. Än så länge har väl inte vardagen riktigt infunnit sig, och jag tänker kämpa emot så länge det bara går. Trygg i förvissning om att det kommer att infinna sig snart ändå. Den brukar liksom smyga sig på en, hur mycket man än försöker undvika den.

Majken är en fantastisk liten varelse som vi håller på att lära känna. Hon skrattar redan, och varje gång är lika härlig! Det är svårt att förstå att hon faktiskt inte är äldre än 2 veckor. Det känns som om hon alltid funnits hos oss.

Samtidigt renoveras det för fullt.

Nu händer det mycket hela tiden. Och överallt. Det snickras i badrummet, dras el i köket, golven slipas, och väggarna målas.

Vi har beslutsångest över kakel, men har lyckats beställa badrumsinredningen.

Igår kom köket, men står än så länge inplastat i garaget. Där står också det nya golvet som ska läggas i veckan förhoppningsvis.

Så om ni träffar mig någonstans, och jag verkar lite förvirrad och lätt splittrad så hoppas jag att ni är förstående.

Mitt huvud är fullpackat! ;)

Det här med att besluta om ett namn till en liten varelse är verkligen inte helt lätt. Vad finns det för namn som kan mäta sig med en sån liten gullunge?

Jag är dessutom den sortens person som kan titta på henne och säga att "hon är absolut inte en sån och sån, utan snarare en sån".

Att Cornelia skulle heta Cornelia hade vi bestämt innan hon kom till oss, och hon är definitivt en Cornelia nu. Men för det är ju något som hon växt in i att bli. Dessutom hade jag nog inga åsikter om hur Cornelior är innan.

Så vad skulle nästa underverk heta?

Majken

Majken Alma Emilia Dalén

Åtminstone om du frågar Niklas eller mig. Frågar du Majkens storasyster så kanske hon svarar Majken. Men hon kan lika gärna svara att hon heter Ida. Det var nämligen hennes förslag i diskussionen. Ida efter Emil och Ida. Inget dumt förslag alls, som vi inte kastade bort omedelbart.

Men nu blev det Majken istället.

Det blir aldrig som man tänkt sig. Det ska man ha klart för sig. 

Cornelia kom nästan exakt som beräknat, och därför kunde jag inte drömma om att jag skulle gå över tiden med tvåan. Snarare att denna bebisen skulle komma ett par dagar tidigare. Så när det magiska datumet kom och passerade utan att någon ny familjemedlem dykt upp kändes det väldigt märkligt. Och tiden gick, och ingen bebis kom, och jag började helt ärligt ge upp. Det skulle inte bli någon bebis av det här. Jag vet, det låter knäppt. Men jag riktigt glömde av att jag var gravid, och vad som händer sen. Att det som bökar runt, sparkar och hickar i min mage faktiskt är en liten krabat som förr eller senare kommer att komma ut.

Och natten mellan lördag och söndag gjorde hon det. 

Kl. 00:44

50 cm och 3670 gram

Än så länge har hon inget namn, utan vi kallar henne för Lillasyster. 

Storasyster är väldigt stolt och glad över sin egna lillasyster, och vill gärna ta hand om henne. Så gärna så att det nästan inte ens behövs någon mamma och pappa. 

Lillasyster har ju sin storasyster, och det är ju allt som behövs, eller? :)

I väntan på en ny familjemedlem har jag tillbringat ännu mer tid på nätet än jag brukar. Och jag hittade då dessa vackra inspirationsbilder på vad man kan göra med fina bilder. Bilderna är hittade, hämtade och lånade (med tillstånd) från en otroligt duktig amerikansk fotograf som heter Laura Novak. Kolla gärna hennes blogg för massa mer fina bilder!!

Då och då får jag mail från kunder som visar vad dom gjort för något fint med deras bilder - vilket är väldigt uppskattat ska ni veta!! Det är något speciellt och se sina bilder inramade eller scrappade eller vad ni än har hittat på! 

Det är väldigt uppmuntrande!

Men, bilderna nedan är alltså Lauras! :)

Våran lilla tjej, har ägnat sommaren till att bli stor. Stor på riktigt. Plötsligt har hon slutat med alla småbarns-grejer, både blöja och napp. Båda två har varit hennes egna initiativ, och vi har bara fått hänga på. 

Att sluta med napp började hon prata om i början av sommaren, men vi orkade inte riktigt ta tag i det. Men så plötsligt en dag, så fick hon för sig att samla ihop alla sina nappar och lägga i en låda. Vi hade tidigare pratat med henne om att hon kunde få köpa en docksäng för sina nappar, och nu tyckte hon att det var dags. Så, hon samlade alltså ihop sina nappar och la i en låda, och gömde sen lådan för oss. Och efter ett par dagars testande om det funkade, så tog hon fram lådan och så åkte vi till Cornelias stora idol för stunden, Anna på PomPom, och där fick hon "köpa" en docksäng för sina nappar. Ett stort ögonblick, för både henne och mig. Lite ont i hjärtat och sentimentalt var det allt att förstå att hon redan blivit så stor. Hur fort ska inte småbarnsåren gå när den här tiden redan gått så fort?? 

Alla säger det till en "ta vara på tiden, för det går så fort!", och man förstår mer och mer vad det är man försöker berätta för oss. 

Och även om jag försöker så gott jag kan att ta tillvara på tiden, så har jag en känsla av att tiden ändå bara plötsligt har försvunnit, och man sitter där och undrar vad det var som egentligen hände.

Härliga frukttider!!

I våran trädgård finns inte så mycket frukt och bär, men vi är bortskämda med att ha folk runt omkring oss som mer än gärna delar med sig. 

Jag gillar att safta, sylta och baka. Det får mig att känna mig huslig, på ett enkelt sätt. För i ärlighetens namn är det ju oftast inte så krångligt, men man får uppskattning för det! 

Dessa äpplen fick bli till paj, en vanlig smulpaj, där vi först stekte äpplena i socker och kanel. Smaskens!! Kan verkligen rekommenderas!